6 dagar senare = bilder? bilder, bilder!

Hej!

Vill börja med att ursäkta att det har varit så tyst härifrån. Har haft fullt upp och igår så var jag klantig med medicinen så jag mådde riktigt risigt. Idag mår jag bra och känner framstegen. Jag har otroligt mycket saliv (vilket i sig är rätt jobbigt) men jag har slutat hosta blod vilket jag ser som ett stort framsteg. Jag har börjat schemalägga när jag ska ta medicinerna så jag får en bra timing som passar in från morgonen till natten. Då är det som lättast att handskas med mat och smärtor.

Smärtorna har börjat gå ner väldigt drastiskt också, det gör sällan ont när medicinerna har släppt. Det känns mest i halsen som har blivit irriterad.

Jag har börjat sova i egen säng nu om nätterna så jag sover nästan sittandes, på så sätt får jag lättare andning enligt läkarna. Sen så har läpparna börjat läka ihop mycket bättre. De är förvisso väldigt torra fortfarande men munsåren blir mindre för varje dag.

Lite bilder från hur det ser ut idag. (dag 6 efter operationen) Ursäktar att man ser helt tom i huvudet ut med sin blick men jag försökte inte göra mig fin precis.

Varför man får blåmärken på halsen hade något att göra med ens cirkulation och att svullnaden rör sig på så sätt att om man sitter uppe mycket så åker svullnaden och blåmärkena neråt (med gravitationen med andra ord). Man ser även att hakan inte alls är särskilt svullen eller blå gul och det är för hakan är helt orörd.

Läpparna har gått ner mest och ser nästan ut att vara helt rehabiliterade, de är fortfarande ömma och jag har väldigt lite känsel i öveläppen men det försvinner så småningom. De är röda runt om och det är för att huden är fortfarande ny och inte HELT rehabiliterad. Det är dock stor skillnad från tidigare. Om det går i den här takten (med också att jag kommer ta medicinen mer planerat så kommer nog svullnader och småsmärtor som munsår vara ett minne blott :-)

Medicin & sprutor, alla tiders!

Såhär ser det just nu på skrivbordet. Högar med brickor, topsar, näsdukar och mediciner. Sen har jag sprutorna som jag använder när jag äter och dricker. Den minsta är lite mer än 10 ml (det skulle ta 33 sprutor för en burk coca cola med den), den i mitten är 20 ml och den största är lite mer än 60 ml. Den hittade vi hemma så den fick vi inte av sjukhuset.

Min medicin består av 100 brustabletter som jag tar 8 om dagen (alvedon och kodein i samma) och supp piller som jag också tar 4 gånger om dagen. Bilder på hur jag ser ut kommer upp senare ikväll, måste bara fiska kameran från flickvännen!

bilder från sjukhuset.

Profilbild tagen den 27e oktober. Man ser tydligt hur näsan nu är mycket rakare och inte så nedåttippande. Det ser ut som att jag har överbett men det är på grund av mellanlägget som gör så jag gapar iprincip hela tiden.

Bild tagen den 26e oktober. Man ser tydligt hur svullna kinderna är och hur läpparna är svullna med. Inne i munnen ser man lite av mellanlägget och gummisnoddarna som håller ihop tandställningen. Tar man och klipper gummisnuddarna så skulle käkbenen lossna iprincip. Så de snoddarna håller ihop hela paketet.

Det finns endast en orsak till att jag skulle behöva klippa snoddarna för tidigt, det vore ifall jag föll medvetslös och behöva HLR. Så jag måste gå runt med saxen hela tiden om jag lämnar huset.
Skulle poserat om jag inte var helt sönder... (heh...)

Hemkomst!

Kom hem idag. Känns konstigt om jag ska vara helt ärlig. Underbettet är nu gone men resan är far från över. Nu är det cirka 3 veckor och 4-5 dagar med mellanlägg. Mellanlägget gör så det är iprincip omöjligt att flytta på munnen eller röra på käkarna. Jag har fått snoddar som kommer bytas ut en gång (om två veckor).

Hur var det då?

Jo påvägen till operationen fick jag ombytte och och olika piller att äta. Sprutor och injektioner i massor också. Några i kärl och en i benet.
Sen fördes jag runt i sängen till självaste operationrummet. Där fick jag narkosen och jag hann räkna ner från 10 till 0 innan jag somnade. Alla var jättetrevliga men allt skedde jättesnabbt och det blev mörkt snabbt.

När jag vaknade... PANIK av att det var slangar överallt. Jag kunde inte röra mig och hade ofantligt ont. Det var en sond i näsan, syrgas genom näsan, kateter i urinblåsan, blodtrycksmätare på höger arm. EKG som kollade min hjärtpuls över hela bröstet och en fingermätare. Samt 2-3 slangar med dropp. Det var slangar överallt och fanns inget att göra. Försökte att somna men man kunde bara sova i korta perioder. Max någon timme. Efter cirka 14 timmar liggandes sådär så flyttades jag upp till öron-,näsa-.halsavdelningen. Personalen är otroligt trevlig och förstående. Utan dem skulle jag nog inte klara av det här besöket.

Första dygnet var svårt. Man måste lära sig ALLT på nytt. Dricka och äta är SVÅRT. Jag drack första dagen sammanlagt 1,2 liter. På hela dagen. Det var mot natten till andra dagen som jag först lärde mig att med ett sugrör eller spruta som jag kunde dricka. Min flickvän var den faktiska uppfinnaren så jag tar ingen ära för det (Hon har varit med mig hela tiden som jag var där. Från när besökstiderna öppnade tills när de stängde).

Jag hade lite ork och kraft kvar i kroppen så jag kunde gå runt och jag kunde röra mig. Vilken hjälper återhämtningen. Idag drack jag cirka 2 liter innan jag lämnade sjukhuset. Jag har redan gått ner i vikt. Ligger just nu på 74 kilo. (smalare än någonsin!)

Nu är jag hemma. Jag är fortfarande svullen men jag mår bättre. Jag sitter och dricker en choklad måltidsersättning samtidigt som jag skriver detta. Jag känner mig bättre nu, jag ska snart ta en smärtstillande. Har en hel apotek kasse med mediciner och hjälpmedel. Jag har barntandborste och sköljmedel. Jag har 3 olika smärtlindrande och sugmaskin så ifall jag får slem så kan jag lätt ta bort det.

Jag vill främst ge ett STORT tack personalen på avdelningen som tog hand om mig. Som peppade mig att äta och dricka. Som hjälpte mig från steg 1. STORT tack till käkkirurgiska laget som skötte allt jätteduktigt och har stått ut med alla tusentals frågor jag och familjen har ställt dem. STORT tack till post-op avdelningen som tog emot en vettskrämd 19 åring som var förvirrad och vettskrämd av allt och alla.

Om något är otydligt så finns jag tillgänglig. Bilder kommer senare ikväll.

Första videon!

Första videon i en serie angående operationen.

Att växa upp med underbett

Jag märkte att mitt första inlägg innehöll väldigt mycket fakta och inte så mycket information om hur verkligheten såg ut. Idag är det måndag den 24:e så det är sista dagen för mig med mitt underbett. Efter operationen så kommer bettet var fixat och det är något jag har verkligen längtat efter.

Eftersom huvudsaken med en sån här loggbok är för att jag själv ska kunna kolla utveckling men även för andra som kommer gå igenom en likadan resa kan få se vad som väntar dem.

I det här inlägget lägger jag mycket vikt på hur livet var under tiden jag hade mitt underbett. Lättast vore det nog att börja från början när underbettet började komma.

De tidigaste åren, eller så långt jag kan komma ihåg så var det verkligen inget som störde. Skillnaden var så liten och man tänkte inte på att man började få underbett. Man bara lallade runt som vanligt.


Sen mot tonårens mitt... oh boy... Blandningen av hormoner, tonårsångest och att hela solsystemet snurrade runt en själv. Det var by far de jobbigaste tiderna. Alla ville bara passa in och det var det svåraste när man kände sig ändå utanför på grund av underbettet. Det är någonting som fortfarande sitter kvar efteråt. En sorts osäkerhet som har faktiskt utvecklats till något bättre idag. När jag var runt 14-15 så var jag väldigt osäker om mig själv och jag satt gärna hemma där jag kände mig väldigt trygg. Försökte göra det bästa jag kunde med de som ville umgås med mig men jag var alltid osäker över mig själv och mitt utseende. Underbett syns liksom. Det är inte som något ärr på kroppen som går att dölja. När man är bland andra så finns den delen på kroppen som man är osäker och skäms över framför människorna. Man vill så gärna dölja den. Men det går bara inte.

Med den här osäkerheten kom det värsta av allt. Folk som inte kan hålla masken, utan de imiterar ens ansikte för sina egna "vänner". FY! vad ledsen man blev av dessa hemska människor. De kunde verkligen förstöra ens dag. När jag tänker tillbaka så kan jag fortfarande se det som om det hände just nu.

Det blev nu mot slutet av underbetts-resan som man började känna de fysiska nedsättningarna. Svårt att äta och prata normalt. Tänderna är ju helt fel så mat som inte äts med bestick blev oftast en stor röra. Istället för att bita av maten ordentligt så fick man bita av med hjälp av tungan. Så min tunga är säkert den starkaste i världen nu (gillar man kebabrulle så gillar man...)!
Att prata var att man fick den här "underbetts" betoningen på ord. Man pratar utan hjälp av tänderna. Sen att jag har en enorm tunga gjorde betoningen inte bättre. Det värsta av allt var fortfarande utseendet. Med tandställningen som förstorar underbettet inför operationen så blev saker inte alls bättre.  Den nedre tandbågen blev allt med synlig. Man fick förlita sig ibland till andra kroppsliga egenskaper för att känna sig lite fin. Då när man såg sitt bett och hur allt såg ut i olika vinklar så blev man bara så ledsen. Folk som inte har något fel borde verkligen uppskatta sin kropp mer.

Jag kan dock inte påstå att underbettet har bara påverkat mig negativt. Den absolut största fördelen är att man har lärt sig spela med andra kort. Kristallisera sin personlighet och bevisa för andra människor att bara för att jag har underbett så är jag inte annorlunda. Jag är mer utåtriktad än vad jag ibland anar, jag försöker att bevisa för andra hela tiden att underbettet inte skapar personen. Och det som gläder mig är att jag när jag har fått operationen gjord och allt är över så har mitt riktiga personliga bekymmer försvunnit.

Kort och gott så är underbett väldigt jobbigt. Det är något man måste jobba sig in med, något man måste acceptera för stunden. För det kommer inte riktigt försvinna, inte dagen efter man märkt att man börjar få underbett. Man måste jobba på sig själv, lära sig av sina styrkor och visa till de som är idioter att man är en stark person. Ens utseende bevisar inte ens personlighet. Sen när man är opererad och allt det jobbiga är över så kan man le med nöje. Le varenda minut på dygnet tills musklerna börjar krampa.

Första inlägget

Hejsan

Det här blir det första inlägget i min loggbok.

"Varför loggbok?"

Den 25e oktober kommer jag opereras för mitt underbett och det är för andra som kommer opereras i framtiden som jag gör det här. Det läkare och kirurger berättar kan variera då de själva inte har gått igenom en sådan operation. (iallafall ingen läkare eller kirurg jag har mött)

Operationen i sig varierar väldigt mycket då alla fallen är olika (storlek/tändernas position och självklart generna).

"Hur ska du opereras?"

Min operation kommer att ta cirka 5 timmar. På operationsbordet då. Cirka 1-2 timmar innan operationen kommer att spenderas med att prata med olika ansvariga och att bli preparerad inför operationen.

Innan operationen kommer jag få dropp i handen och byta om till sjukhusets egna kläder. Då kommer jag genom droppkanalen få narkos och få det sista inför operationen. Då är kateter inräknat (som är min största oro över det hela).

______________

Narkos för er som inte vet är ett medel man får för att sövas. Man somnar väldigt kvickt men man mår lätt illa innan man somnar eller efter man har vaknat. Man får sällan/inte äta och/eller dricka innan man kommer få narkos.

Kateter är ett mediciniskt instrument som tömmer blåsan åt en. Den kommer användas just för att under operationen kommer det inte finnas toa/fikapauser så jag måste få gå på toa när nöden kallar.

______________

Operationen då. Den kommer som jag sa innan ta ungefär 5 timmar. Operationen är uppdelad i olika moment men kort och gott så kommer både underkäken och överkäken opereras och omplaceras. Underkäken kommer flyttas bakåt och överkäken kommer flyttas framåt. Främst är det överkäken som kommer flyttas framåt. Nästan så långt det är möjligt att flytta käken vilket är cirka 1 cm. Det låter kanske jättemycket men mitt underbett större än 1 cm så det är därför. Det avstånd som blir över efter att överkäken har flyttats fram kommer kirurgerna ta och flytta med underkäken. Det är lättare att flytta överkäken så långt fram som möjligt än underkäken så långt bakåt som möjligt. Förutom att föra framkäken fram så kommer den vidgas för att passa min underkäke bättre och för att undvika korsbett.

______________

Korsbett är ett felbett på grund av att käkarnas tandrader skiljer så mycket. Det orsakar lätt huvudvärk och muskelspänningar.

______________

"Hur går det till?"

Kort och gott så kommer de såga i överkäken. Om man kollar sin överkäke i spegeln så är det där tandköket tar slut högst upp på överkäken. Där kommer käken sågas för att kunna flyttas fram. Underkäken kommer sågas vid självaste tandbågen och flyttas bakåt. Det må låta som om operationen görs på känsla men hur mycket allt ska flyttas är förbestämt i god tid. Inga sår eller ärr på utsidan av munnen.

"Hur länge har du förberett dig?"

Jag har haft tandställning sedan 2009 men jag är 19 nu och har hunnit bli mentalt förberedd sedan jag först fick veta att jag kommer opereras.

Innan operationen fick jag veta att mina visdomständer i underkäken var dåligt placerade och ivägen för att operationen ska ske. Så jag har fått båda tänderna bortopererade under min behandlingstid.

______________

Att dra ut en visdomstand är inte så farligt. Man får lokalbedövning i form av pyttesmå sprutskvättar i tandköttet och tungan. Vilket låter 1000x värre än vad det egentligen är. Sen dras tanden ur utan  att man riktigt vet om det eller känner av det. Efter det så får man åka hem med bomull i munnen för blödningen. För när en lokalbedövning släpper börjar blod rusa tillbaka till där det var bedövat så då måste man ha något som stoppar den väldigt tillfälliga blödningen. Antingen får man stygn eller så lämnas såret kvar öppet. Jag fick testa på varje och jag föredrog utan stygn då man kände hela tiden stygnen och var rädd att riva upp stygnen när man åt.

Tips: Avstå mat som ärter eller hård friterad mat under läkningen då småsaker eller hård mat kan fastna i såret där tanden var och då kan det börja blöda på nytt.

______________

Efter operationen kommer jag att ha tandställningen i cirka 4-6 månader för att få alla tänderna på sin ordentliga plats. Det finns alltid en risk att tänderna flyttas tillbaka. Om jag skulle ha avbrutit min behandling så skulle mina tänder ha flyttat tillbaka cirka 80% inom 6 veckor.

Det finns inte jättemycket mer att berätta just nu. Jag kommer logga hur det är efter operationen när det sker i realtid. Imorgon kommer jag berätta mer om känslan av att ha haft underbett och känslan över att få det opererat.

Idag är det den 22 oktober och jag opereras den 25 oktober 2011. Jag har vart på behandlingsmöten sedan jag var 14 och kommer gå på min sista behandling ungefär efter att jag har fyllt 20 år.