För två veckor sedan opererades jag.. Vid den här tiden två veckor sedan låg jag i en säng på Post-Op avdelningen och hade ingen aning hur omgivningen var, kunde inte prata eller röra mig. Det kom sjuksköterskor och tittade på mig och skrev i min journal. De kom och bytte olika påsar och klickade på displayen. Jag hade en sån display som visade min temperatur, puls och allt. Den var rätt häftig att titta på faktiskt. Varje 40:e minut mättes mitt blodtryck vilket var nog det jobbigaste när jag var där. Det och man trodde hela tiden att man skulle kissa men katetern tömde allt omgående. Jag frågade faktiskt om jag ska gå på toaletten eller försöka slappna av. "Slappna bara av, känslan går över ska du se" sa de. Too bad att när det hade precis gått över så skulle de dra ut katetern. AJ och BLÄ vad obehagligt det var. Förutom det så visste jag inte hur jag såg ut fortfarande men jag fick höra senare att jag såg verkligen helt crazymonkey ut. Mest märkvärdigt var läpparna som var väldigt mycket större än på bilderna som jag la upp från sjukhuset. Jag minns hur kirurgen kom förbi mig när jag låg på Post-Op avdelningen och sa att operationen hade gått jättebra, inga komplikationer whatsoever och att resultatet blev perfekt. Jag kollade i spegeln när jag kom till öron-,näsa-, halsavdelningen och undrade "Hur kan han se på mig och säga så? " Svullen och röd som jag var. Men dagarna har gått och mitt ansikte som var en lök vars skal av svullnad har sakta rivits bort. Nu är det inte långt kvar till det inre, det som man vill åt.
Det känns så konstigt att det var två veckor sen och så mycket har läkt och hänt sedan operationen. Det är verkligen en drastisk operation och skillnaden syns och jag känner knappt igen mig själv ibland när jag tittar i spegeln. Jag har haft underbett så länge att jag var liksom van med det, det känns så konstigt den perioden är nu över. Nu är det en ny början, ett nytt era med vanligt bett. Känns overkligt from time to time.. Men det här är en ny början och på torsdag om två veckor tas mellanlägget bort. Gud då vet jag inte vad jag ska ta mig till. Då är allt över, men just nu känns allt som en bra början. Jag tittar i spegeln efter att ha torkat håret efter ett bad och blir helt chockerad. Det är så jag ska se ut nu, men jag gillar det. Jag kollar runt i ansiktet, gillar det jag ser. Det ser fortfarande svullet ut men jag kan redan se framför mig hur det ser ut i tredje person om några veckor. Jag gillar det som kommer upp in my imagination.
Sigur ros är vad som behövs i sånna här stunder. Låten i länken heter Ágætis byrjun vilket betyder "en bra början" i svensk tolkning. Sigur ros är ett fantastisk band och ett av mina favorit band genom tiderna. När jag besökte island med min flickvän så köpte jag en LP med albumet som heter Ágætis byrjun då den här låten kommer ifrån. Jag tycker alla som går igenom en förändring borde lyssna på det albumet, även det är terapi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar